Cancerfonden arbetar ständigt för att alla cancerpatienter ska få tillgång till bra cancervård i rätt tid. I onsdags, den 26 juni, överlämnades slutbetänkandet av den så kallade Patientmaktsutredningen, ledd av Johan Assarsson, till socialminister Göran Hägglund. Betänkandet har fått namnet ”Ansvarsfull hälso- och sjukvård” (SOU 2013:44).
Patientmaktsutredningen har haft i uppdrag att föreslå hur patientens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården ska stärkas. Utredningen har dessutom haft i uppdrag att föreslå en ny lag om hälso- och sjukvårdens organisation som ska ersätta hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Foto: Melker Dahlstrand
Ett viktigt kapitel handlar om jämlik vård. Utredningen konstaterar att det fortfarande finns oacceptabla orättvisor i svensk sjukvård - både regionala skillnader som kan liknas vid ett postkodlotteri, och skillnader mellan olika grupper i samhället.
Cancerfonden har i många år kartlagt och uppmärksammat de ojämlikheter som finns i cancervården. I år har vi dessutom tillsammans med LIF – de forskande läkemedelsföretagen – bildat ”Kommissionen för jämlik vård”. Att patientmaktsutredningen tydligt lyfter frågan om den ojämlika vården i sitt betänkande är glädjande.
Utredningen lyfter fram vikten av att öppna jämförelser, där sjukhusens resultat offentliggörs, blir mer tillgängliga för folk i allmänhet. Den pekar också på ett behov av hårdare tag från myndigheternas sida, mot de vårdenheter som lyckas dåligt. Sjukvården måste också bli bättre på att följa upp hur jämlik den egna verksamheten är.
En klok insikt är också den att alla skillnader inte behöver vara dåliga. Att någon går i bräschen för nya metoder är nödvändigt för att driva utvecklingen framåt – problemet uppstår när övriga vårdgivare inte tar del av resultaten och följer efter.
Betänkandet kunde dock varit tydligare på ett par punkter.
Kontaktsjuksköterskor som ledsagare i vården nämns förvisso i sammanställningen av tidigare förslag från Socialstyrelsen, men utredaren går inte djupare in i ämnet. Enligt Cancerfondens bedömning är en personlig ledsagare en viktig nyckel till att utjämna inte minst skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Det är därför viktigt att systemet med kontaktsjuksköterskor införs i alla landsting, och att dessa personer blir faktiska ledsagare och inte bara ett telefonnummer för patienten att ringa ”vid behov”.
Andra brister är att Regionala Cancercentrum (RCC), som har det viktiga uppdraget att stärka patientens ställning på flera sätt, bara nämns i förbifarten. Detsamma gäller det arbete som måste genomföras när det gäller nivåstrukturering: att centralisera högspecialiserad vård till ett fåtal enheter för att höja kvaliteten.
Allt som allt är dock betänkandet välskrivet och ett klart steg på vägen mot en mer jämlik vård. Detta förutsatt att det blir verklighet av alla goda intentioner.