I Sverige, och övriga nordiska länder, har vi en lång tradition av att föra register. Genom våra personnummer kan vi lätt få fram siffror som visar bland annat ålder och kön, och genom åren har flera nationella register vuxit fram i den svenska sjukvården.
Tack vare dessa register kan vi bedriva högkvalitativ forskning där stora grupper ingår i underlaget. På så sätt kan man få svar som inte skulle ha kommit fram i en undersökning med en mindre grupp människor.
Ett exempel är de studier som har jämfört sambandet mellan mobiltelefoner och en viss typ av hjärntumörer. De flesta studier visar inget samband, men en mindre studie visade på en alarmerande stor ökning efter bara ett par års mobilanvändande.
Tack vare det nationella register där alla cancerfall registreras utifrån tumörtyp, kunde vi i Sverige kontrollera studieresultatets giltighet. Om studien hade varit korrekt skulle vi ha sett en kraftig ökning av hjärntumör under de senaste 25 åren. Så är inte fallet – därmed kan just det resultatet avfärdas. Registret ger oss också möjlighet att övervaka frågan på lång sikt. Vad händer efter 40 år med mobiltelefoner?
Det finns dock orosmoln på himlen. Enligt ett förslag till ny EU-förordning om persondataanvändning riskerar delar av denna viktiga forskning att försvåras oerhört. Detta eftersom de krav som ställs nära nog omöjliggör forskning på stora befolkningsgrupper.
Cancerfonden följer frågan noggrant och kommer göra vad som står i vår makt för att förordningen formuleras på ett rimligare sätt.